Maken har legat på sjukhuset fyra nätter för lunginflammation, inte så lyckat när man har LBD!
Men i natt har både han och jag sovit i våra egna sängar, han på Åleryd och jag hemma i Lambohov.
I lördags kväll vid 21.30, när vi kom upp på avdelningen, så gjorde jag klart för personalen att jag också ska sova där. Och som tur var lyckades de med att fixa ett eget rum åt oss, mycket tacksam!
I går eftermiddag fick han då komma tillbaks, men det är inte samma person som innan han blev sjuk! Precis som i somras så tog kroppen stryk även denna gång, vilket medför en del praktiska förändringar i hans rum men även av skötsel av honom.
Just nu känner jag bara tacksamhet för att han klarade av denna lunginflammation och att han återigen är "inkvarterad" på sjukhemmet. Skönt med personal igen som känner honom och som gör att jag kan släppa lite på "kollen" och ta itu med arbetet igen.
Blev intervjuad igår om min roll som anhörig till maken, rätt personligt, men jag tror det är bra om det finns en röst även för min grupp - de anhöriga
Återkommer med lite mer rapporter om hälsotillståndet!
Kram Carina
Denna blogg handlar om min resa med lewybodydemens. Min make fick sin diagnos januari 2012 och gick bort två år senare. Jag är nu ute och föreläser om LBD och mina erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar